Helsingborgs-Posten – 2 maj 1864, sida 2

bon lade alltid till: om Gud will. Och nu ändtligen kunde Anna gråta. Tredje Capitlet. Morgonen derpå war Anna mygdet tidigt uvpe; hon war djupt bedröfwad, men full af goda föresatser; Hon wille Hålla aå Åddren; det war ju lika litet hans fel. att han war simpel och obildad, fom det war henneg förs tjenst att hafwa fått en god och wårdad upps fostran. Hon öppnade skyndsamt fönsterna i Mwars dagsrummet, tog med den bästa wilja qwa sten i sin owana hand och började sopa golfwet. Sedan torkade hon dam och tog askan ur fus felugnen, men den rök henne upp i ögonen, och då hon ändtligen undangjort det, måste hon åter sopa och åter damma af. Muraren sof ännu. Hon wille sätta på wannet tills yan waknade; men hwar skulle bon få walen, hwar skulle han få eld? Ful komligt modfälld tittade hon på de tomma wattenspannarna och spisen, fom säg alldeles swart och slocknad ut. Men här fordrades handling. Anna tog en spann i sin silla fina hand, bar ned den på gården och hängde den på pumpen. Hon war en modig flicka och fast besluten att bekämpa sina förfinade wa nor. Den tunga pumpstången gick upp och ned, upp och ned tills hon blef helt trött i armen, och då det ändtligen kom en liten wattenstråle och då det som mest gällde, nödgades hon stanna och hwila sig. Samma kilocka fom hon hört om natten slog i detsamma åtta; slagen ljödo få förnöfdt och kommo så fort på hwartannat som om de haft brådtom att hinna till slut före kyrkklockan,