Helsingborgs-Posten – 2 maj 1864, sida 2

— Sgonblicket derefter kom fru Klemme. Hon hade ordnar allt i det lilla huset oc) war ifrig och andtruten: nu återstod blott att låta bära den sjuke dit; twå karlar och en sjukbår med dyner wåntade utanför. Smedgesällen wäckte gubben, lyfte honom med ett kraftfullt tag ur fången od bar hos nom försigtigt ned på båren. Likwäl kunde det ej ske utan att wålla någon smärta och muraren war icke den som lade band på sin jämmer. — Ni har gjort mig siora tfsenster, jade Ane na i lugn sarsad ton tid fru Klemme, i mors gon målte wi komma öswerens hwad jag ör frun skyldig; jag hoppas funna .... Tala ide om det lapprit, det fan ni lätt godigöra om ni will spela öch låsa med mir na barn och uägra till fom då kunde komma till mig och sedan betala mig derför, naturs ligtwis. Här betaler fig fådant inte mycket säsom ni nog fan tänka; men det blir wäl nog med det. Jag skall riktigt taga mig af mamsell, och ni mäste lofwa att ofta hälsa på mig. — Barnen underwisar jag gecna, låt det bestämda swaret, men besöka er fan jag ide lofwa; wåra intressen äro ju lika olifa som wåära förhällanden. nnu inte qwitt, tänkte den lilla frun, derpå knackade bon i förbigående på ett föns ster, wid hwilket en af hennes wänner, fom redan blifwit underråttad om hwad som händt, slagit fig ned, nickare in till henne och gaf hens ne på få fått al förstå, att här gick hjeltinnan i beränelsen. Den npa bostaden bestod af trenne små läs ga rum samt ett trångt kök; Det war wit menade wäggar och bjelkar i taket; men det