Den 2 Maj. Konferensen. De tyska tidningarua beskärma sig mycket derosver, att tyska stormakterna, hvilka, i tyskarnes ögon gjort en så lysande bragd emot det lilla Danmark, nu skola upphöra med fiendtligheterna, under det att Danmark får fortsatta med blokaden, hvilken af alla tyskarne stämplas som sjorosveri. I fordua dagar, till och med i den råa hedna tiden, ansågs det vanhederligt att med en osverlägsen styrka angripa sin fiende; i våra dagar lofsjunger man och jublar efter segern öfver en liten mångfalldigt underlågsen hop, som i förtröstan på sin rattvisa sak med sista blodsdroppen soker värna sitt fosterland — såsangt seende sig om efter en makt som vill räcka hjelpsam hand emot våldsverkaren. Öfvermodigt framträda de tyska stormakternas representanter på konferensen, i en stund då man sammantrådt för att hindra vidare blodsutgjutelser och bevara Europas fred, utan att ens vara försedde med sullmakler till att afsluta en vapenhvila. vMorning Post? yttrar sig sålunda: Frågan om besittningen af hertigdomena skall icke afhandlas på konferensen. Det tyckes vara i tysthet erkändt alt dessa under den ena eller andra formen komma att tillhora Danmark; når förhållandet är, som vi för vår del är benagne förutsätta att Preussen och Österrike amnar handla i osfverensslammelse med sina ord, skall den enda fråga konferensen har att afgora vara saststallandet af vilkoren under hvilka Slesvig och Ilolstein skola ålergifvas åt Danmark. Skola hertigdömena anses såsom oåtskiljaktiga och skola de i så fall, såsom forhållandet för tillfallet är med Holstein, utgöra en del af tyska förbundet? Skall förbindelser mellan dem och Danmark vara en ren personalunion, endast beroende af hvad man kallar den tillfälliga omständigheten, alt samma suverän regerar ofver båda landen ? Skall administrationen i de båda hertigdömena vara oskiljaktig och skola deras bestyrelser med hänseende till lagskipningen, administrationen af finanserna o. s. v. vara fullkomligt oberoende af det egentliga Danmark? Skall Slesvig framdeles forisara att vara skiljdt från Holstein och ligga utanför förbundets jurisdiktion? Skall Eidiren sramdeles såsom hittills vara Tysklands gräns och skall hertigdömet norr om denna gräns framdeles draga tungan och fördelen af att vara en dansk provins? Skall konungen af Danmark, såsom hillfl!s, fortfarande utotva en oafhängig suveränitet i det ena hertigdömet, under det alt han i det andra tillstadjer frankfurterförsamlingens protektorat ? Det är dessa frågor konferensen har att afgöra och på dem lära komma alt afgifvas så många mot hvarandra stridande svar, att man får titlgifva oss, om vi betvifla att de tyska och danska stalsmönnen komma till samma slutledning. vallt här i verlden beror på omständigheterna och det kan ej förutses om chancerna for ett tillfredsstållande resultat, icke äro lika myckt aflagse nu som förut. De neutrala makterna veta alltför väl huru betydelsefulla dessa förhandlingar äro och de hafva den mäktigaste bevekelsegrund för att söka vinna det mest tillfredsställande resultat. Hvad de krigförande makterna angår, hafva de ej stort mm aää ö ö ö ö ö( (sd Uss m — ek k ——y — — ——L—d1R Ä— LLLLTLLLTALu.O..OOA-1r. AH —