VE ycuund sctättund 41944 ISSVIFTp en dam af werld, genom olyckor försatt i sitt nuwarande läge; ni inser säledes att man bör wara dubbelt finkänslig mot henne. Will ni höra hur jag kommit att göra hennes betantskap w Händligt gerna. PF Go, för ungefär fyra år sedan fom händeljewis en dag min man att passera förbi ett hus på rue Lepeletier der det mar auktion. Af nys fikenhet gick han upp i auktionsrummet och wnträdde just lagom för att för ett rampris in: ropa ett utomordentligt wackert piano af rojens trä, med dyrbara inläggningar. Wi funderade genast på att ffaffa wår lilla Ernestine, ehuru då endast fer år, en musiklärare, då en wacker dag min kammarjungfru inkom och berättade mig att en mycket tarfligt klädd dam önskade tala mid mig. Jag lät damen fomma in till mig och mid första ögonkastet såg jag, att jag bade en person med bildning framför mig. Hon fade mig att det piano min man någon tid förut inropat vå en auftion tillhört Henne, att hon och hennes man i anseende till ekonomiskt obeftånd, sramkalladt af revolutionen år 1848, fett fig nödsakade att bortsälja der, liksom allt ans nat. Hennes man hade nu reft till Australien, i hopp att der funna skaffa fig någon förmån lig plats. Emellertid gaf hon lektioner i pianospelning oc hennes ärende till mig mar att fråga om jag skulle wilja ge henne min filla dotter till elev. Denna med lika mycken märdighet fom uppriktighet framstälda fråga rörde mig och jag förklarade henne genast att ifall Hon ej fann det under fin talang att underwisa en liten sexårig flicka i musikens första grunder, wore jag willig att antaga henne fom min Crnestines lärarinna. Fru AFEF swarade leende att hon wisst icke skulle finna det förödmjukande då detta arbete skedde för hennes barn. Wi blefwo geuast ense om priset och redan den föl jande dagen började hon sina lektioner. Sedan dess har jag ofta språkat med henne och hwarje gång blifwit mera stadfästad i den goda tanke jag genast gjorde mig om hennes mod och upps böjda täntefätt. Jag war sedan nog lycklig att funna förskaffa henne flera lektioner, bättre öfwerensftämmande med hennes talang fom pia nist, hwilken är ganska stor, och redan några månader efter wår bekantskap, berättade hon mig att hon nått målet fär sina önskningar, hwilken warit att taga fina barn ur den helpens fion, dit hou warit nödsakad att sätta dem, då hennes lektioner hindrade henne ifrån att ha dem hemma hos fig. En gammal tjenarinna, hmils ten hon nödgats afskeda, hade nemligen åter kommit till henne och hennes inkomster började redan att en smula öfwerskrida det strängt nöds wändiga. Ett år derefter underrättade hon mig att hennes man gjorde få pass goda affärer i Australien att han kunde skicka Henne litet pens ningar; han önskade derföre att hon skulle upps höra med att gifwa lektioner, hwilket nödgade henne att nästan ständigt wara ute på gatorna, någonting som hon alls icke tyckte om. Hon lydde genast sin man, afskedade alla sina elever med undantag af Ernestine, wid hwilken hon fäst sig. Då jag föreslog henne att också sluta här, försäkrade hon mig att det utgjorde ett af hennes käraste nöjen att komma hit och spela på sitt fordna instrument. Medan fru CF berättade mig denna lilla rörande historia, öppnades dörren oh fru AF hwars lettion nu mar fint, inträdde. Jag igen: kände henne genaft. Hon war werlligt wacker, jag förstod således mycket wäl, att hennes man ide wille att hun skulle fortsätta med fina tet tioner. Då fru AF gått, berättade jag i min tur hwad jag wisste om henne och betraktade pianot, hwilket jag också mycket wäl igenkände. År förgingo emellertid och jag Hade Helt oh Hål: let glömt denna historia, då jag plötsligen i somras fit återse fru AFF i Baden. Hon war der med fin man och fina båda barn. Som den lilla familjens uppträdande der förrådde ett fullkomligt wälstånd skaffade jag mig genast litet nårmare reda på den. Herr AFF hade i Auftralien förwärfwat en förmögeuhet på inemot half annan million francs och efter att förut endast under helt korta mellantider Ha wistats i Paris hos fin familj, hade han nu alldeles dragit jig tillbaka från affärerna och bosatt fig i Paris. Jag lärde sedan känna fru AF och frågade henne efter hennes fordna piano; jag fid till swar att det åter befann sig i hennes ego, hon —— 262