Helsingborgs-Posten – 29 april 1864, sida 2

— Nej bewars, war ni lugn; dessutom las gar Christiana sig nu i ordning; Ni är en bra flicka och det gör mig ondt om er; hwilka plas ner har ni uppgjort för att underhålla honom och er — will ni läsa med barn? DÖ Hon hade allds ide uppgjort några plas ner ännu, men fwarade att det wille hon ger na göra, hon wille göra hwad fom heldst. — Men nu ftrart, fortfor den hederlige landitbrukaren, talande tätt wid hennes öra, nu straxt kommer det wål att knipa för pens garh wånd er ide till Christianas man, om ni fan låta bli, ty han är en af dessa .. . han forisatte ej meningen; men, hang desfa war fullkomligt lika tydligt fom om han sagt procentare. — Håtr år en sedel. — Alls intet att tacka för; jag får igen den; det törs jag swärja på, oc det tyder man ju alltid båst om, förs stas. Sjelf har jag börjar med mindre, ja gu bar jag det och har ändå blifwu den jag år. Det stannar oss emellan, mutter behöfwer inte weta någonting härom. Nå der har wi madammen, eller frun skall det wål heta; ffyns da er och göm sedeln men wäl. Adjö med dig Christiane, adjö lilla mamsell, lycka till. — Wi komma för sent, vi komma bestämt för fent. — Men de kommo förhittida och måste wåns ta i tre långa, dödande qwart inne i den qwafs wa fammarn på posthuset. Den mörka Nos demberdagen begynte just gry då de rullade in i Köpenhamn och förbi det hus der öfwerftins nan wistades. Anna fåg det wackra hörnhus jet och den nedrullade gardinen i gästrummet, Der modern säfert nu tryggt slumrade eller mår hända just i denna stund waknade med en bön på läpparne för de hemmawarande.