tar, frua flyr undan — han förklarar fig ärna begåra stiljsmessa — han will på fläcken gå till en advokat. Nu måste swärmodren aflägga en öppen bekännelse. Dottren, som hade att fagna sig åt ett glänsande lorpfwart hår, war dock af naturen begäfwad med en färg på håret, fom endast i orienten anses som en prydnad för fruntimmer. Magens in spe antipati för rödt hår war af en händelse fäånd af modren, och så tog man wid första sammantomsten sin tillflykt till ett bepröfwadt färgemedel. Bruden trådde fin friare til mötes med grant swart hår, han förälskade fig i fin tilltommande och jade henne isynnerhet mycket smickrande om hens nes wackra hår. Jllusionen maste emellertid, om man wille bidehålla harmomen inom ättens ffupet, fortsättas för hwarje gäng och derföre hyrde modren ett vum i en af förstäderna, dit man begaf fig hwar fjortonde dag för att förs uya fargningsprocessen. Mannen öfwertygade sig om sanningen af denna förtlaring, han bes starmade jig öfwer qwinnofafänga, men slutet på wisan blef, att frun stulle fortfara att färga sitt här, endast att färgningen derefter skulle försiggå i hemmet.