swarade försäkrande under alla omftåndigs heter. Se, Clara, hur lifligt det brinner i kakelugnen, år här ide utmärkt trefligt? når det stormat ach tjuter utanför, fånner man fig dub belt wäl till mods inne i ett warmt rumDet är säkerligen ganska många ule, fan du tro, Anna och det utan att hafwa goda kläder på fig och en warm fluga att wånda. Det är det naturtig:wis, men det år wäl ins gen fynd att wara glad och iillfreds med fom man har det. O nej, wisst ide. Du må ej wara ond, Anna, jag fan ej rå för dessa sorgliga tanfar, de komma alldeles af fig sjelfwa. — Stacs kars Lars, i dag har han kom mit hem till fin moder i Jutland. Det är en wiss sjuklig medlidsamhet, hHwarmed jag ej fan sympathisera, Swarade Anna något hästigt; det år nästan fom om Pappa hade begått någon fynd, då han afskedade en otrogen tjenare. Men han ångrade fitt uppförande, Ängrade: Jag har ingen synnerlig tro till den Ånger, fom infinnrr fig först efter upps täckten. Dessutom år alltför mycket öfverfes ende demoraliserande med afseende på det öfriga folket. Det gjorde far ondt om Lars, jag funs de mycket wäl märka det; men han have tifas wål karakterslycka nog att handla rättwist. Men är det rått att måotstå sitt bjertas ins gifwelser? Jag tyder mig blifwa riftigt ång8lig wid den tanfen att jag någonfin skulle förtörna far och få röna att hang beslutsamma, afwisande blick är fåstad på mig. Gud ske lof, att wår hetre ej år få härd! Nu blifwer du ond igen Anna; jag skulle kanske ide tala få, men jag älskar honom få högt och dig oc