äckt längre, hafwa ledt till fästningsfyrkantens psclägring. Fälttäget i Syditalien förwandlade ig slutligen till belägringen af Gaeta. J Ameika wöoro Vicksburg och Charleston de stora nedelduntterna för de militarista operationerna och nu sörsöler amiral Faragat sin sir yrka mot Åiobike. På samma fött går det i Sleswig. Hade dansiarne warit nog tålkita at! förswara Dannewirte, fa hade kanske kriget instråntt sig till förjwaret af denna berömda linen. Du de af brist på trupper sågo fig nöosakade att öfwergifwa ställningen, framryckte tystarne, men sedan de i ett par ilmarscher öfwerswämmat landet, gjorde de plötsligen halt framför DY böl och Fredericia och der stå de än i dag. Wi tromma till den slutsats, att fästningarnas nytta hwarken genom förbättringarna ivom artilleriet eller genom den allmänna omhwälfningen inom den militäriska taktilen blifwit det ringaste förs lninfkas. Starka platser uppehålla fienden ännu, od) fiendens uppehållande fan wara mändpunte ten i ett srig.. — En fransk officer, som uppehåller sig bland dauska armän vi är uppfylld ar delta gande för dess sak, yttrar den åsigten, att dans skarne icke i allt hafwa tillräckräcklig energi och omtanka. Wi meddela här utdrag af ett par sednare korresponden entitlar: YSanligt sundt förständ lärer att det första man bar att göra i krigstid, isynnerhet när det är fråga om en fäsinings belägring, är att icke lemna qwar framför fästningen eller skansarne nagonting som kan tjena fienden till slydd och betäckning. Finns det hus, så bränner man upp dem; stå der träd, få fäller man ned dem; finns der banade wägar, få rifwer man upp dem. Danskarne ha ej mwelat göra någonting sädant, hwarten framför Dannedirke, hwarest ätstilliga byars uppbrännande skulle ha skadat de allierade i hög grad, ej heller framför Mys sunde, hwillet stulle ha jagat preussiska artilles riet ur dess skydd, ej heller utanför Fredericia, der man hwarken hade bort lemna hus eller träd qwar. Danskarne swara: wi stola strida mot tysturne men ide förstöra wåra egna fandss mäns egodelar, derigenom komma mi wäl fans hända att lida litet mera, men wi hafwa åt: minstone ide gjort något orätt. Detta swar ir wisserligen mycket wackert, det wittnar om ett ridderligt tänkesätt, men det är icke att föra krig. Hwad har denna danskarnes högsinthet gagnat till? Husen fom de skonat hafwa de allierade tagit i besittning och begagnat eller bränt, allt fom det pasfat dem bäst; träden hafwa de huggit ned der det warit behöfligt och åfwen der det ide tjenat till någonting. Jag swarade den högtstående person, fom hade meds delat mig fina ädla tänfefätt: mi ha i mitt land ett ordspråk fom fäöger att det är bättre att flå ihjäl den lede fienden än att låta flå ihjäl sig af honom. Ni har rätt, fick jag till swar, men wåra officerare förstå fig ide på att ans wända wåld annat än på walplatsen. Desto wärre, genmåälte jag, ty i ett sådant krig som detta borde de aldrig skänka fienden en enda mir nuts ro. Samme korrespondent berättar följande om en fransk officer, hwilken tog nejden omkring Fredericia i betraktande, stående på en af dess bastioner med en danst ingeniörofficer. J fan ten af en präktig bolifog warseblef han några preusfista stiltwakter. 7Se der, fade han till iugeniörmajoren, der stå finrnalle; det mätte finnas en faltwatt i granstapet. Det fan nog hända, swarade majoren. Jag håller wad om att huset derborta är fullt af fiender, återtog fransmannen. Se, det ryker ur skorste nen, inwånarne äro borta, således måfte röken komma från en eld som de fiendtliga soldaterna ha gjort upp?. Herre Gud; låt dem göra eld; de stackars satarne funna också behöfwa wärma fig, swarade dansken. 7Men ni borde skicka dem en helsning. Wi ha ju kanonen strax oredwid of; om wi skickar en fula dit få fom