trowärdiga berättelse, och med den upplysning, att jag hade blifwit tagen för biffstek, tog jag wågen öfwer stottsplatsen, hwares jag riktigt nog mötte twå studenter, hwaraf den ene hade tschakå på, slåpande på en widekorg, fom de under det mest uppsluppna skratt praktiserade hänåt wakten, under det de betecknade fin wäg med en strimma, fom förmodligen hätrörde af säsen. — En hwar af Eder, mine Herrar, wår unge student inberäknad, slöt öfwerstelöjtnanten, wisl wisst icke förtänka mig, att jag kände lif: som en fall wattenstråle löpa ned efter ryggen, då jag hörde, att min officerskorps hade blifs wit förökad med en medlem af samma men niskoklass. Det gifwes emellertid hedrande uns damag, och låtom of, mine Herrar, tömma wåra glas på aft wår student så litet fom möjligt må likna dem, som gåfwo anledning till att en af Hands Maj:t konungens Chefer förs werlades med en torfkorg, full af — biffftef.