sutab Jorrtattmuing UHR oranöstauet. Såsom ofwan är nämndt, skördade den stora branden ett menniffosoffer dagen efter förödels jen, då bagaremästaren Silow på fin egen af branda fastighetsgrund dödligt träffades af en nedrasande storstenspipa. Denna handelse har gjort ett smärtsamt intryck såwål i Nonnedy, som här oc på andra orter, der hr Silow mar känd. Stilla oh arbetssam såssom han war, god och hjelpsam, wänfast och uppriktig, iycklig make och fader, samt dertill en af Ronnedy sängchörs bästa tenorsångare, beklagas hans has stiga bortgång ur tiden ej endast af hans fas milj och öfriga när maste anhöriga, utan äfwen af många andra, fom kände och lärt att märs dera honom för hans personliga egenstaper. Under fafansnatten, då han ifrigt biträdde med bergning af hwad som war möjligt att rädda, råtade han åtskilliga gånger i lifsfaåra, men bergade sitt lif undan lagor och nedrasande qwars lefwor af hus, för att suttligen likwäl ljuta en wåldsam död undar gruset of fin egen husliga härd. Efter all anleoning fan man antaga, att hans efterlemnade enka är den olyckligaste af alla de brandssadade i Ronneby, da how den ena dagen förlorade hus och bem samt sin lös egendom i branden, och ten andra dagen fin man, med hwillen hon lefwat ett lydligt äk. tenstap. Om medmennistors bhjertliga delta gande i en så swår pröfning kan blifwa henne någon tröst, få kommer det ide att fattas henne. Någon tröst måjte det och wara att Höra och förnimma, det den afiidne efterlemnat ett fört och aftaqt minne.