Helsingborgs-Posten – 15 april 1864, sida 2

så energiskt bruk, att wi började glöda allt igenom och i sanning befinna of rätt wäl. Ar ide detta underbara watten potatisbrånwin 27 frågade jag. 30, misferligen, fvarade fodaren, 7men deri är å skilligt tillsat, fom endast jag wet. På min ytterligare fräga om han hade tid och lust att dricka med oss, erkände han att han hwarken saknade det ena eller det andra, och qwarstannade till wår stora förnöjelse. Jag slog i ert fort glas win, fom Han strart tömde i ett enda drag. Derpå slukade han på nägra minuter retten af den falla steken, jems te ett betydligt qvantum bröd, utan att för: summa en bredwidståde winburelj Jnom en halftimme befann han fig inom provyleerne till den omåttliga glådjens? tempel. Han war en liten, undersåtsig, något sned man på fyrtitalet, och hwars anletsdrag genom ett uttryck af godmodighet syntes mindre fula än de werkligen woro. Den låna, skrynkliga, af borstigt, brunt och grätt Hår omgifna pars uan, de breda, knoliga kinderne, de likt hästens skygglappar utstående öronen och den flora nås fan, om man få fan falla en oformlig fötts klump, allt dena strålade fom polerad toppar; de wänliga, rörliga, grå ögonen woro få små och lägo få djupt under de röda, lurfwiga ös gonbrynen, att de, når han skrattade, alltså nästan alltid, woro fullkomligt osynliga, bwars emet bans mun gjorde fig få mycket widlyftis gare, få art man, då den öppnades, kunde fruf ta att den skille upsluka öronen, Hans beklädnad bestod af en rock af forne blali bomullstyg med messingsknappar ob hwils fen han mål redan begagnat i många år, en liten, fordom hwit wäst, fom uppskjöls i måns ga weck af den framstående magen; en bros