awart efter ankomsten, fade Mattsson fig wara illamående, begärde oh fick ett glas watten, samt föll der han fatt i soffan, baklänges och angreps af en swår apoplexi. Herr doktor Retler, till hwillen ilbud genast såndes, ankom strax och förordnade, att aderlätning borde ger naft wertftallas, hwillet stedde, samt att den sjute borde i en barbår föras till stadens fjuls bus, hwillet genast efter åderlätningen och för bindningen werkställdes, hwarefter paticuten å sjuthuset åtnjöt läkarewård, tills han på aftonen afled. Allt detta fan jag med ed bestyrka, om så sordras. Helsingvorg den 29 Mars 1864. i i Oscar Westergren. Få of käranden genom Domstolen framftäll: da frågor, swarar wittnet: Nit wittnet icke trer det täranden wid tillfället skrämt Christen Matter son: att käranden icke rusade mot honom: att Mattsson ide anhöll om fördarmande af för randen och icke ens om anstånd med betalnine gen: samt att Meattsson ide Heller omnämnde att han nu siulle nödgas att med hustru vå barn lemna hus oc hem. På widare fråga af täranden, om wittnet war närwarande på fjukhujet sedan Mattsjon war ditsörd? och om Mattssons derwarande anbörige yttrade någon misstanta att de ansågo Får randen hafwa warit wallande till Mattssons sjutdom? säger wittnet att wittnet derwid was vit tillstädes och att Wiattssons anhö ige då siallde på wittuet sådane frågor angaeude kårandens uppförande mid tillfallet mot Mattsfon och hade fådane miner fins emellan att mitt: net deraf tydligen kunde sinna att de misstäntte laranden hafwa till Mattssons sjuldom warit wollande och ehunu en sädan misstauka bordt genom wittnets swar förjwinna, fann wittnet lifwäl att de icke litade på wittnets utsago. Widare tillfrågad om wittnet Hört någon förs bittring inom staden mot käranden? fäger witte net att wittuet wäl hört sådant, men ide i af at på kurandens uppförande mot Mattson. Wittnet upplyser äfwen, på kärandens fräga derom, att man war twungen för att kunna åderlata Muttsson oc) åtkomma hans arm uppe stära rockärmarne. Vittuct tillägger på fräga att då Mattsson bad om watten war det laranden som gaf hor nom det. Wittnesmålet upplästes och widkändes af wittnet. Swaranden fortsatte fin anhållan om upps jtoj på 3 weckor eller 14 dagar, hwiltet upp: stof käranden ide wille bestrida, men ansåg åtta dagars rådrum wara tillrackligt. Rådfiufwu Rätten Afsade: Med bifall till sfwarundens derom gjorda ans håltan, uppskjutes målet till Lördagen den fer toude i denna månad, klockan tio förmiddagen, vå parterne böra tillstädeakomma, swaranden beredd att fitt swaromål afgifwa. Som ofwan. Ex Protocollo,