Helsingborgs-Posten – 11 april 1864, sida 3

T EN HÅRBUOIHiIUA på Cuslus Wi sel GRAF 1 HELSINGBORG d. 10 April 1863. I — Ån utaf Julens glädje lefde minnet uti föräldrahemmet; lugnt var sinnet och vårens första blomma plockad var. En mäktig längtan mer och mer sig sträckte, I som högre lust och hopp i hjertat väckte, emot de milda, ljusa, sommardar. Här var ett tal, — gladt lisvade det anden, — att då en utflygt göra ned till stranden, som badas utat Sundets böljor blå, och Mor och systrar uti hvar sitt hjerta, på hvar sitt sätt, med färger, ljusa, bjerta sg tecknade en bild af glädjen då. Fastän de långt ifrån än hunnit hamnen, så kärleksfullt de redan öppnat famnen, att deri sluta söner, bröder, två, ej trodde de att lida någon skada uti det hopp, hvari de voro glada: ,att sina älsklingar få hälsa på. Då kom ett moln, som undanskymde solen I och vinden blåste kall, som ifrån polen, ech hoppets stjerna dolde sig i natt. Snart öfver hemmet molnet syntes stanna och en gestalt med mörk och dyster panna, så tyst och sluten uppå molnet satt. j I Och utur molnet, som så tungt der hängde, sig en elektrisk stråle hastigt trängde, som slog uti föräldrahemmet ner. vi våra blickar uppå blixten fäste och vid dess sken vi dessa orden läste: Föräldrar, Syskon! ,, Wilhelm är ej mer. ; Det var ett äskslag uti våra hjertan; så djup, så bitter, kändes oss då smärtan af denna visshet: Wilhelm är ej mer; men Han, som tröstar uti sorger alla, i våra hjertan lät den tanken falla: I hafven barn och syskon ännu fler. Och smärtan mildrades och hoppets stjerna änyo glänste fram och vi så gerna