Helsingborgs-Posten – 11 april 1864, sida 3

en klippa, med den älskades hufwud lutad mot sitt bröst, omfamnanee honom med all en qwinnas ömhet. Hanna gaf ej aft på det stelnade blodet, de krossade armarne, den ijande dödas folan. Med sin halsdutf bornorkade hon gyttjan ur band ansgte, kramade wattnet ur hang bär, benade lockarne på hans panna, kysste honom och hwiskade till honom de kärleksfullaste ord. Kustdoerne läto henne wara i fred; äfwen den sedermera ditkoamne strandwakten wördave henned smärta. Men då om aftonen en dit ans länd prest befallte, att skilja den lefwande från den döde, fanns ingen lefwande mer. Till den sista sömnen hade hon inslumrat wid fin mas kes sida. (Ur Wandr. genom W. N.)