hwilka tidningsblad de åberopade artillarne fins nas införda och äro af följande lydelse: För den 26:te: En stor folkskockning egde på förmiddagen rum å Storgatan, fom det uppgifwes, af den anledning, att en bonde, lagsött ur Filialoankten förgäfwes skall hafwa anropat dankfombudsnmans nen Wahlin om förbarmande, emedan han till Carljon betalt den skuld, hwarfor han blifwit lagsökt och nu skulle med huftru och barn Nöde gas lemna hus oc hem. Då detta ej funde bewiljas, fick mannen slaganfall od maste af föras till sjukhuset: Syemfe tilldragelse. Det i wärt förra nums mer omnämnda ryktet om förhallandet med en bonde, fom sistl. Lördag fick ett slaganfall uti Rådman Wåhlins bostad, har besannats. Mans nen, Christen Mattsson från Bläsinge, fom lärer warit en aktad och redbar man, afled a härwarande siukhus samma dags afton. Upps giften om hans förhällande till Banken war deremot ide exaft. Enligt meddelande af bans kens direktör hade Mattsson blifwit lagsökt får som cavent för sin swärson. Hans lit har af hans anhöriga afhemtats och tommer han nas turligtwis att obduceras. -Olita verfioner äro gängfe angaende Wahlins behandlingssäatt af mannen. Det heter, att W. med fin mans liga häftighet strämt den olycklige; det heter och att han rujat mot honom o. s. w. Då hän delsen emellertid skall hafwa förefallit i närwaro endast af en Wis strifware hade nagon närmare upplysning, framför allt ej någon Jus ridisk utredning och bewisning i denna jak ftunna åstadtommas; men man vehöfiwer ej mer än fänna Wäåhlins wanliga bepandlingssatt af en del bönder, mot hwilket wi redan förut fuunit of föranledda anmärka och observera, att W. straxt efter det bonden fätt slaganfallet och medan en stor foltmassa utanför hans bostad war samlad, rusade ner på trappan samt fors made och röt åt mängden, — man behöfwer ej mer än kanna sadant, för att få ett begrepp om, huru olämplig en dylik person ur att wara omdudsman i ea dant allrahelst i närwarande tidpunkt, då en massa menniskor, som olifwit lidande eller ruinerade genom en annan filialbanfstjenstemans lättsinne och oärlighet, vehöfs wer åtminstone att human behandlas i deras olycka. Förbittringen mot W. i staden och på landet är också oerhörd, och det skall bli ins tressant fe huruwida banken skall ega Vanna att efter detta bibehälla Herr W. på en så wigtig plats. Förmodligen kommer polisransatning att hållas om salen, i fall det annars ej är subordinationsbrott att en Stadsfiffal bäller räfst med en Rådman oh en Förman. Efter uppläsandet hwaraf färanden utmedlade sitt färomål uti sötjande strift: mTill Wällofl. Rådhus-Rätten i Heksingborg! Då jag nu går att utweckla min answarstalan mot answarige atgifwaren af OresundsPosten will jag erindra om den oförskämdhet, att en tidning will pudticera ett enskilot jams tal emellan mig och nu aflidne bonden Christen Mattsjon från Decisinge, då Tidnivgsutgifwaren härom ej eger ringaste kännedom; samt ingen annan warit tillsta des, än Herr Oscar Westergren, fom i fin edeligen uppgifne beräts telse bestämdt förklarat, att sadant samtal fom tidningen omnämndt, ej egde rum, då ringaste begäran om förbarmande ej af Mattsson fram ställdes: att tidningens uppgift derom, att nu