Helsingborgs-Posten – 11 april 1864, sida 2

En böld på dit hjerta för sådana ord! uts ropade Margaretha, fom höri hwiskningen; en nvefalvdig, ja en trefaldig böld på ditt öjedta, Andrew Furlong! Stiftar du ide ondt både till sjös och lands, få att du kunde wara belåten dermed, utan att äfwen wilja frånstjäla min arme gosse det sista, fom i hela wida werlden ånnu år hang — hans unga hustrus kärlek? Men ditt ofog skall snart få en ända, så snart han wäl kommit hem. Då skall du wäl få smaka saltwatten på ett annat frålle Den unge mannen frammumlade en fworz dom, och så snart har sått facklan färdig, börs jade han på en ny, Hmwartill behöfwer du ännu en fadta? frågade Hanna; hång hellre ut lycktan framför fönstret, på det att, då de få sigte på den .. . — Har jag ide sagt er, att rödrockarne äro i grannffopet? inföll Andref. Lyftan skulle locka dem hit. Längre ned måste wi upptända eld. Skeppet skall ej in; det skall un — Men det röda ffenet år warningg-fignal, inföll Hanna; bwartill bes höfwer du då twå fadlor? — Oh om nu den ena slocknar? Ingen fackla står emot en sådan florm. — 7Du fer ju om eldarne. — ZSawad du är wäl underrättad! Sålunda förs stär du dig wäl äfwen på att fmålta ett par droppar bed till mina fadlor? De skola då brinna bättre. Men hwad jag will säga er — fommer skeppet in, så äro wi alla förloradef; derföre bättre, att det går till botten. —Stos re Gud! uteopabe Hanna, och det ottrar du få lungt? Tänker du ej på deras dödsångest, osm äro ombord vå skeppet? — Men hwad betyder det, Andy? .... ämnar du göra en tredje fackla. Tre fadtor! skrek den gamla, fom imelc lertid lemnat fur bädd och obemärkt närmat sig,