mycken kärlck! . .. Ah, tro mig, min baron uppoffringen år Janska tat, i som erhet om den fan förmå er an ofwerfly ia vå er fon nagot litet ... af den öm het ni fordom boste 1ör modren. — Min Gud! utrovade bäronen med tills tagande oro hwilfet olvthatr infall af er! ... Aldrig sänker eller gör ni fom ondra menniskor: . . Jnser ni iunte. förstäåt ni in:e, art det Ar alldeles omöjligtaart förena det vt begär för er . .. fon, meg de fördindelicr jan bar i min nya uällning! . .. ob jog tan me tro den förskräckliga sak ul nyss nåmmde! ... ni . — Nog! . .. nog. min baron! jog degriver er allt för wå:! so. Mt öhverge en stackats flicka fom man förfött; att femua Penne ensam under tyngden of en fars förbannelie; attröre afta henne för det hon hyst alli för myden kärlef, allt för mycket fötrtroende ... Acf, det bewisar ett falskt bjerta! .. . Men att wågra sut beskydd, sina omsorger och fa kärlek Arden warelse man gifwit lifwet, det år ånnu mer . .. det år netrigt! .. — Amalia! — Ad, jag frultar icke att säga er fans ningen! ... om nägra öpoblick skall jag inte mera wara till ... men jag will de äta fitta ögonblick öfwerhopa er med alla de förbannel: fer han förtjenar, ide den otacksamme oh tror löse ålskaren, ät hwilken jag gifwit allt, utan den onaturlige fadren, fom under sken or hud: lade pligter döljer de skamliga kånslor, fom uppfylla hans hjerta! ... Utmattad af sinnesrörelse och pläger nödgades den stackars Amalia stanna, under det hennes fordne älskare ide wisste hwad han skulle hvars ra på de rättwisa förebråelser fom föllo öfwer honom! han säg med fafa den hastiga förs