— Hur år det med er? frågade bar onen och närmade fig för att hålla henne uppe. — Äck, mgenting! O, ingenting! Det återsiår mig ännu några minuter ... Will ni böra pu mig? ... Jag har öfwunnit al den rål grundade ajsky jag haft att wända mig ull er, för att fråga ... hwad ni will göra för er son? — Ia, men — iwekade baronen förlägen — min uva fi allniug ... tillåter mig inte att göra för bonom, årmiHL stene öpper, allt ... bwad jag fule öaska! Ni förstär alt mina nya pligter . — UD! båda ide, min baror! pligten har för er aldr.g warjt annat ån ett ord utan wårde, u:an betydetse ... Wen jag har ide rämighet att wisa mig strång, jag . .. jag, som glömt mina egna pligter! Men war åts minsbone upprittig , säg snarare att sedan ni stortat. föraftat och öfwergifwit modren, will ni äjwen A förafta ob förta sonen, ob lifwäl är detta barn ert, min baron! ... och jag har gjort den fitta uppoffeing som stod i min makt för att funna förmå er att ömma för hans öde! En mor fan inte ge mer ån fitt lif ... ov jag min baron, då jag såg ert owätviga uppförande emot mig, jag kan säga till oh med ... hat, fruktade lag att ni fruls le hysa samma Fånflor för mig! Jag trode mig slutligen wara ett binder för hans framiid, för er godhet mot honom, och jag ... har . tagit gift. — Oockliga hwad har ni gjort? — Olvyckliga! ... tadlar ni mig förjdet an jag friwilligt lemnar lifwet? ... Det war sa leende behagligt! ... werlden erbjöd mig så mycken glädje! ... Jag war omgifwen af allas aftming ... jag war föremål för få