franska gardet. Herr Nermoloff war särad. Min far fom rördes ar hans ungdom, hand sapperhet och hans lidanden, lät wårda honom med den storsta omforg, erhöll utan swärighet af kejar Napoleon iillständ att föra den ryske öfwersten till ett landigods, fom min mor då ade i nårbeten af Tour. Anven der blef herr Nermoloff föremål för de trägnaste omsorger, och då han lemaade Frankrike förklarade han våde skriftligen och muntligen fin ewiga td samhet mot general de Chancy od uliirycke sin öonskan att en dag funna betala fin skuld af ufänsla och wänskap. Herr Nermoloffs ådla kfäånsior dröjde mte långe att uppenbarara fig. Mid kejsarens återkomst 1815 war min far ins te den sista an stalla fig under den trefårgade fanan; han bade ide haft några förbindelser med bourbonerna och hans uppförande kunde hwarfen anses trolöst aäcller menediskt. Den sorgliga utgången af slaget wid Water oo, wunnet wid middagstiden ech förloratt föra timmar derefter, sånkte för andra gången Frank: rike wi fasorna af ett fiendiligt inbrott; och åra, trohet, heder och frihet lemnades åt siit öde. Min far blef ett af offren för reaktionen wid denna olydfaliga tid. De togo honom, ide midt ibland hang soldater, af hwilka han war tillbedd, men sedan trupporna blipwvit af tackade på Leires stränder; man grep vc) innes slöt honom i Saumurs fängelse. En krigsrätt sammankallades att bedöma bans uppförande under de hundrade dagarne och båterkalleligen afgöra öfwer hans öde. Herr Nermoloff, som nu blifwit general, sick vera detta långt in i Bessardien, der han förs e befälet öfwer en armekår. Han skref till cjsar Alexander, begärde och erböll sitt afsked ch begaf fig tll Saumur i Frankrike. Me t