wid biwouaken ån t fasernen, och att för dem, sonderbråkade af trötlthet och dock alluld fårs diga alt släss, Alias klippor od ofurus falls synm oafer passa bättre ån fädernas föfts ningswallat och Tafnas rika dalar. — Jag fer, alt ni ide förlorat förmågan att öfwerwga fom nt förr egde i så bög grad; ni förswarar er sak med en wårme och talang, jom skulle göra heder Al en advofat, men för alt älerkomma till det wigligaste, dlerwänder ni till mig helt och häller? — Jag wet inte, afbröt joldaren; om mina blesfyrer d:ir botade, tar jag åier till mujfös ten; hwarom icke ar faderneslandet eu gdd mos der vd) inwalidhotellet ... — Jawalidhotellet, Hecto?! ropade Rosa, ni tänter inte på hwad ni säger. Ni ar ju bär hemma hos er, detia ofwerflöd, denna ri fedom, detta goda anseende, som år fastadt wid min handel, allt detta är ju edert weik. Ni är hår hemma hos er, och om ni önskar dra er undan min erkänsla och min wänskap su wijar ni mig likgiluighet, och dertill år ni inte i stånd. Hon uttalade dessa ord med en ton af oändlig ömhet, omtamnade och slösade på hos nom de wånligaste smekningar. — Ni ffall bli här, Hektor, ja, ni ffall qwarstanna har; det fins ett rum ledigt i bluJet och jag skall hyra det för er råkning. Ni har betalt er skuld iill Frankrike och wisat er broderliga kärlek, låt mig afwen afbörda min. Ni skall bo här under mina ögon, jag ensam skall sköta edra blessvrer och äter göra ev fiist Då det intet återstär någor spår af dessa orads fa kulor ... — Ad, de skola alltid bli qwar; de utgöra min u solthel och min ara! utropade zuawen.