wan antydda, hotar ånnu blott att blifwa ett sådant, och wi hoppas att den ej ifall låta wertställa fig, om också sjeljwa Tysta Fördundet, ja, om så olyckligt skulle wara, äfven sextonde fur rian (Reuss-Schleitz, GÖrerz o. I. w.) skulle fom ma att attivt uppträda. Den forgliga tildras gelse wi systa på är det af den tyffa civilifar tionens förkampar, Prenssen oc Sfterrite, gi na wackra profwet pa altning för andras egendom, attning för den striden fallne trigarens null, genom att på Fleusborgs tyrtogård fönderstycka monumentet öfwer de wid Josted fall: ne danske krigarne. Det måste wara upprörande för hwarje man med hjerta i bröstet att je eu sadan vandaligm af en malt — wi förestalla of att wal näppe: ligen österrikarne lanat sin hand dertill — hwars hufwudtad med så mycken frimodighet mottager och, wi tro ockfa, sjelf gifwit sig name net IHordens Athen. Det tycks dot wara himmelswid skillnad mellan EhloRmlat i Ber lin och Åfropolis, men hur fan det också wara annat, der konstwerten ej funna se sina tfontus rer aterfpeglade i annat än Sprceftodens grumliga bölja! Ty hiwad är Jdftedelejoner på Slensborgs tyrtogard? Ur det, såsom en danff tids ning säger, ett pralande oc) utmanande fegers tecken, hwilket man möjligen skulle tro uppröra den tyska nationalfänflan genom att pöjande på minna om en händelje, fom bildar cu allt för skärarde toatraft till det nu pagaende fegerrus set? Eller är det ide ett grafmonument, upprest af det tackjamma danska folket på de tros fastes sista hwitoplats, hwilta gingo i döden för frihet och fosterland? ÅÄtt grafmonumentet har ett lejons stepnad är ju blott derför att lejonet är Danmaris rikes wapen, och att det sitter i upprätt ställning fan ju heller ide wara så uppe rörande för Danmarts fiender, da det i alla fall ej torde tunna nelas att ju ide den kamp, hiwari de fallne funna döden, war en seger för de danska vapnen. år monnmentet säledes ett arafminne, du mäste ett förgripande derå främps las jasom en krankning af graffriden, en pluns dring af en graf — en lumpen och grof för brytelse, som man på sednare tider ej hört att någon krigförande nation, fom gör anspruak på att räfknas till de civiliserade, tillåtit sig mot en fiende. Att lemlästa och plundra fina mots stundares lik, sadant fan man blott tänka fig hos ett folt, som skjuter på fina motstandare med förgiftade pilar. Med wertlig Wämjelfe måste man wända fig från ett dylitt dad, beganget af dessa matter, som få frantt gå i spetsen för utbredandet af den tyska civilisationens wälgerningar. Detta dåd stulle möjligen kunna lata förtlara fig genom de segrande härarnes uppskrufwade förs tiytelse öfwer att finna Tegerloppet sa hastigt stangdt genom en liten men oförfagd natious beslutsamma motstånd, men fafangt skola dessa stora makter kunna förswara sitt wåld inför Konstens domstol, ännu mindre inför Hiftoriz ens, fom också har fin mejsel, hwilten förmår rista djupa, ontplånliga drag i foltens hjertan och minnen. — — —— —— — —-r—— —g——k——