Helsingborgs-Posten – 18 mars 1864, sida 3

med dunat gammalt papper kastas i eldeu. Gjös mån, fom hafwa en synnerlig förkärlek för att tända fina pipor med bantsedlar, äro ide de enda, fom öfwerdådigt uppbränna banknoter. Chambers Journal försäkrar, att det ofta Häns der, att lättsinniga personer betjena fig af en sådan dyr fididus för att tända eld på cigar ren. Att offras åt wattnet är många banfnoters sorgliga öde. Stundom händer, att personer instålla sig med en vapperskula, just liknande pojkarnes papperstollar. Det är en tiopundnote, som i wastfickan wandrat med till twäåtterskan. Den anförtros åt omsorgsfulla händer och funna blott datum och uummer dechiffreras, få följer betals ning utan twekan. — En rik boskapshandlare hade lagt några sedlar i sitt fönster och såg, att en 25-pundsnote dlåste ut. Han sprang efter och såg i rättan tid, att den wandrade in i mun nen på hans votters älsklingslam. Djuret flags tades, bapknoten fanns i magen och slickades till London, Den säg ömklig ut, men de mä sendtliga fännetednen woro läsliga och den blef inlost.