—— q F—l—— sitt blod för av itillsredsstalla fin girtighet eller fina passtoner år en stackare om bräånnmärkes af hwar dererliq menniska, ja, Rota, ban bör uteslutas från umgångeslifwet. Men den åter fom för an tädda sin for, fin mor, fin wän eller någon älskad anbörig irån elände, den fom för att ryda en syster uv fanigdom och befria benne från frestelser af rifa libertiner, befluter att sälja siti lif, si t mod, jur blod till foter landes forsioar; ban, Mög ifrån om frukta werldens forakt, sårg: ifrån an nadst da från den plats i samhallet der bang börd ställi hos nom, långt ifrån ant förlora afmingen för sig sjelf, ban, säger jag, förijenar alla ädla brer: tang deltagande och har rått alt lvckönska fig öfwer fin bandling. Rosa, jag år nog bög modig alt tro mig tillbera den andra kutego rien af dem, fom taga fold ilega. — Det år fålede8 e rdast för min Full, Hece tor, fom ni tagir lega! Det år jog fom år or? saken till denna årla uppoffring! fade den Uns a sommerskan, flytande 1 tårar. OM min. ud tiu hwilket pris blir jag inte råodad från mina förföljare! men, Hecisot, ni tånfer inte på alt den iycka ni skänker mig förgfrag af ran ken på an den winnes för priset af e:t blod! — Jag ber er Roia, oroa er inte och bör på mig. Hwad jag har art fåga Mall lugna er oc stilla edra tårar, fom inte böra rinna för en sadan småsak. Sag åå, Heckior, jag måste höra bwar det är. — I går, årerog den unge manren, läste jag i en lidning pa taffehufet, der wi woro inne en stuud, an en hederna bandlande ou sade någon fom ingick i krigs jenst i stallet för hans fon fom blifwit ustrifwen i år, En ac