Helsingborgs-Posten – 18 mars 1864, sida 3

— Hector, Hector! utropade den unga flics fan, nastan qwäfd af tårar, aut Bwad ni åns skar, stall troget bli uppfyld. Men återkom. Hector, fom tillpaka tid den fom ni har gods beten falla er fojter. Min lyda, fom år ert werf, skall aldrig oli sullkomlig, om inte ni en dag Utgör en medtem af familjen ... Ad! ut wet wäl att från fin wagga bar den face fars faders och moderlöfa inte haft någon ans nan samilj ån er. Då Rosa fade detta trydie Hon hans bånder, och ban sökte med nedböjdt hufwud dölja för sin wån de tårar, fom uppftego i hans ögon wid minnet of hand förflutna barndom. — Framförallt, Hector, sök inte faran onås rigtwis. Slass fom en man med ert namn och ert blod må göra det, men trotfa inte faran ebetanksamt. — Det år nödwåändig, bästa Rosa, att jag vpåskyndar min defordran, tv jag år långt tills baka, men war inte rädd, min djerfbet skasl nog wara underkastad förståndet, oh jag förs såfrar er art jag inte med flit al blotställa mig mer ån andra. — Loswa mig Hector, ob swär att äter komma, särad eller oskadd, officer efter soldat; swär mig det wid dessa wördade reliker. Hon tog ifrån ramen till hennes lilla spegel en medaljong fom innehöll en hårlock. — Detta år er mors bår, min wålgörarinnad oq äfwen min mors, Hecior; en ed wid dessa dyrbara minnen bår wara helig. Hector tog medaljongen, trydte fina läppar på Tru de Chacys hår och fade: Jag fwår att göra det. (Ferif.) 3. Hr a MM NG