Helsingborgs-Posten – 18 mars 1864, sida 2

fältet mål uppsljöts, och återfördes Carlsson i äktet. Derefter uppkallades häktade Cederberg. ans llagad för wäld mot polismästaren Wallens berg. Såsom wittne war uppkallad gesällen Vagerström. Hans wittnesmäl tyckes dock ide tomma att på något sätt inwerka på målets utgång, då det icke syntes ha afseende på det wåld som af polismastaren blifwit afgifwet. Han tyckes äfwen icke wara såler om hur uwida han igenkände den häktade eler icke, utan funs de endast med säkerhet påftå, att den person, fom ban fett förjördela polismaäftaren marit li ten. Sedan derefter polismästaren förllarat att han den aftonen warit utsatt för fiera hand: gripligheter oc att således det Lagerström äsett kunnat wara ett annat, än der af honom uppe gina, remitterades målet till hofrätten. Sedan polismästaren Wallenberg derefter intagit fin plats, upptallades medicine kandidaten Hultin, antlagad för att den 14 på aftonen hafwa bur rat samt oqwädat få wal underståthållaren fom ock polismästaren Granström. Hultin erkände sin förseelse mot understäthållaren, men ide den mot poliemåstaren. Malet remitterades till hofrätten, oc Hultin stalldes på fri fot. — Swenska regeringeu har ide hushällat med ord under den danjt tyska konflikten. Ens samt under Januari månad kostade tetlegraftors respondensen med utlandska kabinetter den fiwensta statskassan närmare 3,000 1dv, Ett enda telegram till Wien och Berlin, sannolikt med den omtalade pratesten mot invasionen i here tigdömet Slesvig kostade 700 rdr. — Det heter i Morning Woftt Dans skarne göra bättre utt att utgjuta sitt dyrbara blod och duka under på walplatsen, än att lita sina rättigheter borteslamoteras af en diplomat: konferene. De funna wara sakra på, att de genom att kämpa tappert skola winna wåra bä sta sympathier ech likaledes snart wårt bästa understöd. Wi tunna ide tillåta att England inhöljes i fredspartiets smutsgrå kappa brafans de Må f—n ta Danmort!, under det mr Bright klingar med fina shillings. Wi åro ffa pade af ett annat ämne. Det skall ide wara den minsta af nutidens fenfationg, när en österritisk flotta ångar genom kanalen förbi mås ra hamnar och stepp för att angripa Danmark. Den timma närmar fig hastigt, då Englands offentliga mening skall tala högt oc föreffrijs wa parlament ech ministrar den wäg de hafwa att följa. — Den danska angelägenheten har i det engelska parlamentet olifwit nyligen afhandlad och stulle wi önskat, om utrymmet i wårt blad medgifwit det, intagit e ter Berl. Tid. lord El lenboronghs tal i sin helhet; men måjte num skränka oss till följande: Lord Ellenborangh uppträder på det frafts fullaste och med lifligaste bifall för ett afrift uppträdande å Englands sida till förmån för Danmark. Han föter genom förefpeglingen om österritiska och preussista fartygs afsandande till OÖfterfjön frambälla det mest ömtåliga för Engs land, att det skulle få en medtafiare i deras maritima öfwerlagsenhet. Han frågar lord Russ fell, om denne skall stå fom en tyst, litgiltig ås skädare till denna waldsdragd af en stor matt emot en liten, han frågar om det ej är Eng lands ära och intresse att bestydda den swage mot den starle. Han fordrar handling i rät RR RREEER RARE