Helsingborgs-Posten – 16 mars 1864, sida 2

——— sgsSr-CLAQAkA2ktk———— AO000ÖÖO Hamburg d. 10 Mlars (via Estlad). Uaribaldi har lomnat Caprera, utan att man vet hvarthan han begifvit sig. on Ann Hwariehanda. — En ättling af Magnus Stenbock, segraren wid Helsingborg, syntes sör många ar sedan i Stockholm, fom ett original, altid nyttjanre kamelottskappa. En gång ftod han i antibanms bern uti prinsessan Sofia Aldertinas palats, der porträttet af hjel:en hangde. Ättlingen Letraktade det noga och fällde tarar. Presidenten H. frågade honom om oisalen dertill. — Jo, det är ledsamt, att en få stor man stall ha en så obetydlig ofkomling.Ö — Ja, swarode presidenten, det är med Stenbockska ftamtrus det, fom med potatisen; det bästa ligger under jorden. — Från Stockholm skrifwes till Fahln tiv ning: Se här en liten anetdot för dager. En fru säg för några dagar sedan ESberidan. 3 piesens början förekommer en hertiginna, som föralskat fig i den fattige, obemärtte Sheridun. Hon skickar honom anonymt en pländof med 2,000 pund. Sheridan anar hwarifrån gaswan kommit, infinner sig hos hertiginnan och efter ett fort samtal återlemnar beloppet, som bhertiginnan emottager. Sårad af Sheridans uppe förande och i harmen att se sin tarlek obefwar rad, kastar han plänboken oc) pengar i en far min — allt brinner upp. Wid åfynen häraf utbrister wår fru: 7Kors1i Herrans namn, hwarföre kunde int? menniskan heldre gifwit de der pengarne åt Danffarne. — Samtal mellan cu preussisk och en österrikisk artillerist. Preussaren: Huru ungt gå tå egentligen edra kanoner? OÖsterritaren: Och huru långt fen gå edra? Prevsfaren: Wåra gå 800.000 steg. sterritaren: Ah; det är ju ett intet. Wåra gå tre dagar; derpå gå de och derpå gå de mir dare. — Det bor till pjesen. På en teater i Littid tilldrog fig för tort tid sedan ett roligt extra uppträde. En af slädespelarne mar plac cerad på parkett oh underhöll ett samtal med en af skådespelarne på scenen. Samtalet blef allt mer lifligt, då hastigt artisten på scenen ursinnig rusar ned till fin interlolutör och från ord hotar att öfwergä till handling. Wid dets ta stalle i pjesen uppträder en ny perfor, fom ger scenen en ny taralter. En polistjensteman tog saken på fulla allwaret, och som han såg att ästädaren på partett war i stor fara för herrn från scenen, så wände han sig till honom med hotetse att föra ut honom. Förgafwes jötte skädespelaren göra begripligt för poligmanven att alltsammans börde till pjefen. Han war omöjlig att öfwertyga, tog grälmafare.: i kragen och släpade ut honom ur salongen, til åstadarnes stora munterhet. — Det dröjde lange och wäl innan denne lagens mätare fu re begripa sammanhanget; men när de ta slut en skedde blef han alldeles topprasande, rusad ill teaterdirektören och förtlarade i wredgad n, att polisen alltid bör på förhand underr 8 om när aktörerna skola släss i salongen. AA en