Helsingborgs-Posten – 11 mars 1864, sida 2

— Heoanrn, ni förstår det ännu ide? swarade spränen, men min för har hotat art säga upp er och bebålla edra möbler, och han år en tills lagsen menniska fom håller allt hwad han lofs war. J den der saken år han hemma oc i forstaden S:t Honore ba wi ett hud fom år belamradt med mödler fom han lagt beslag nå efter hyreggäster fom inte kuanat betala! Äh hert Gadon har et hjerta aj koppar och fnye ter fig ime med foten. Ö Herr Garbon har rättighet att göra fom han behagar, genmälie den unga sömmerskan — Det är nog sant, men då han gick ner befallde ban vortwakten an gå til fit råttes qångsbitråve för att han skall säga upper, od han år en person fom gör hwad han säger. — Jag bar ingenting att inwända mot bwad han lagligen gör, swarade Rosa blygt; han gör fom han tyder. — Det förstås; men emellertid blir ni bes röfwad cdra möler och twungen att ge er af härifrån inom tjugofyra timmar. Arv det ius genting, bet? — Det år wisst möjligt, utropade fömmers fran, fom inte bade studerat lagen och inte fånde de förfärliga förordningar lagstiftaren bar utfärdat emor dem fom, ware sij af fat tigdom eller Dålig wilja, inte uppfylla de förs bindelser de ingått wid hyrandet af fina föfs fen och smårum. — Det år werkligen möjligt, återtog Louis, ob det går inte något qwartal fördi an inte min får widtar någon sådan hår åtgård i nås got af fina hus. Men det år inte frågan om Det nu, jag går rakt vå saken, ty jag år rått fram i affärer: trehundra francs i månaden för er toilette, passande bostad, fri wagn od!