Arbeterskan. Amedee be Bast. II. Ewenne frestare. (Fottj.) fr. nr 28.) — War god, min berre, utropade Rosa, och gå inte till denna otterlighet; jag beswär er att ba tålamod! Handeln börjar nog igen och förtroendet ålerkommer; jag skall få fosfelfärtning och då skall jag arbeta natt och dag för att betala er. Det finnes skogsgudar och fatyrer rockar oc swarta frackar för hwilka en qwinnas tårar bafwa ett allsmäktigt behag. Det år en rått fom de tyda om alt framfåtta på den orena duken af deras sedefördef, eller, båttre saadt, deras lösaktighet. Rosa, förgråten, bewekie ide hjertat, — sådant folk fom Gabon ha ins te hierta — men nerwerna hos den gamle Sardanapalus. Han fakrade fig; hans ansiyte antog et uttey? af wälwilja och med de får liga ögonen fästade på den unga flickan fade ban bydlaude: — Det finnes kanske något medel att ställa saken till råtta. — Sag ffall göra allt hwad ni önskar, min herre, swarade den oskoldiga unga fslickan, fom ännu ide förstod den rike guddens mening.