bragt vå flvkten ifrån Paris ala dem, hwils få fredens nöjen annars fåftade der eller drog dit. Rosa Betetti rönte jemwäl inflotelsen af denna borgerliga olycka; hon saknade plötsligen arbete. De rika damerna i förstaden S:t Germain hade öfwergifwit fina lysande hoteller och flytt till fina landtegendomar och fon; ulländska familjer hade största hast återwändt till fina fädernesland: i korthet sagdt, det qwarblef i Paris endast de hwilka fattigdom eller deras tjenstebefanningar fängslade wid det sorgliga skådespelet af en uppretad befolkning och det dofwa hatet mellan partier, färdiga att åters förnya de mördande striderna i Rom under Gracchernas, Marii oh Syllas tider. Når nöden klappar på arbetarens dörr, drös jer han inte att tråda ia med alla fina bemffa följeslagare. De tufen dagliga behofwen une der äfwen det torfiigasle och enklaste lefnadesfått, man må arbeta med pennan eller hamz maren; med nålen eller med grofstickeln, twins ga snart den elycklige att göra skulder; dessa skulder ökas och wåra under det arbete saknas; förtroendet år förloradt, oh hunger, sjukdomar, förtwiflan och allt för ofta döden skördar mån ga nyttiga lif, hwilka något litet understöd, någon liten wisad barmheritighet hade kunnar rädda. Rosa, hwars husbällning war uppgiord med den största sparsambet, fann i början uti sina tråget hoplagda besparingar en hjelp mot ar betsbristen; men dessa besparingar togo slut och arbete fanns ännu ide. Hon tog då fin tillflvgt til denna inrättning fom man med et bittert häu kallar MontsdesRigte) hon pantfats — —