Helsingborgs-Posten – 9 mars 1864, sida 3

inte fan lefwa af annat ån det mwan har, anwändes af dem få wål på den mafliga oc säkra afkastningen af deras hus fom på det ouppbörliga, stränga och stundom otackjamma arbetet hos den, som är nödsagad att lefwa genom fina armarå eller siti snilles anftrångs ningar. — Förlåt mig, herre, jag har aldrig uppe hört anv tånka på er, swarade Nosa, men jag har under tio månader ide haft någor arbete och det är öfwer fer månader fom jag för au funna limära mig warit nödfafad ant pant sätta mina saker. — Jna bryr mig inte om det der, swarade Gabon ov tiderna aro swåra för hela weri: den; hwar och en har fina göromål ot känner hwat skon klämmec. Så år äfwen före hällandet med mig och det år derföre jag upps manar er att alwarsamt tänka på att betala mig hyran för de tre förflutua månaderna om ni will undwika art bli uppsagd, hwilket jag annars år nödsakad att göra. Wid detta ord uppfagd föll den stackars Nos fa i gråt. Hon fåg redan fina små möbler i råttåbetjenternag händer oc fig sjelf på gatan utan något hemwist eller skydd. Man fan wäl undwita föda i tjugofyra timmar, men man kan inte undwika bostad. En bederlig men eller awinna fom blifwit utdrifwen från fix windsskrubb är utsat för attupp. tagas af polisen och såsom gatstrykare inkastas uti dessa fängelser som alltid stå öppna för att emottaga lastena eller brottes dyrkare. Det år tillåtet för en samiliefader au mid full dag ruinera fig vå böråjpefulationer, nten det är honom förbjudet att tillbringa un:ten under bar hbimmel, oc) till och med om han inte har nås lon botad. Den alanauna moralen är en från