Helsingborgs-Posten – 9 mars 1864, sida 3

nom fia portwakt lälit påminna Rosa afrt fåt ta fig på bet aklara. Men den oivckliga flicfan war längt ifrån act kunna ätloda denna till hälften med godo, till hälften allwarsamt framställda anmaning. Eu morgon kilappade det sakta tre flag vå dörren till windskupan: Rosa sprang oc) öpp: nade och en herre, omkring sertio år gammal, flådd elegant och inswept i en paletot med ett rodi band i knapphålet, wisade fig för den uns ga flickans ögon. Denne herre trädde in, icke utan att kasta en blick ikring sig på de möbler som funnos i rummet, och fade, man att taga af sig hatten, och med denna hållning och wårdslöshet fom folk som ega något ofta antaga mot dem fom ingenting ega: — Jag åGabon, huswärden. Tiggare som blifwit rika hafwa wanan att bortlängga titeln, min herre, min fru eller mams fell, då de tala med verfoner fom hafwa olyce fan att ha affärer med dem oh den ånnu förs re olyckan att wara skyldiga dem något. — Tjenarinna, swarade Rosa, soar wid dens na owäntade uppenbarelse började darra fom ett asplöf och blef röd fom et körsbär. — Nåwbäl, bästa mamsell, min portwaktare Firmin, återtog Crefud, har sagt att ni inte tanker på mig. Ni gör orätt deruti. Hwad tusan! hwar oh en måste lefwa af det han bar: utan afkastning af mina hus flute jag inte funna existera. Märk att dessa eländiga miljonärer — det finnes dock sällsynta och hedrande undantag — hafwa sammansatt en egen rotwälska hwaraf de begagna fig. Ni tänker inte på mig will på wanligt foråf säga: Ni betalar mig inte och den ohyggliga och ironiska satsen art man