Helsingborgs-Posten – 9 mars 1864, sida 2

och warakligi minne af den, bwilken Hon hade all tacka för de twå skönaste smyckena i fin jungfruliga ktona, kärlek till arbete och kärlel till dygden. Hector war utom Frankrike, då han erböll undeträttelse om fin mors död; meferna för vet handelshus der han war anställd, hwilka snart funnit hos den unge mannen ett lifligt förftånd och det behagliga fått att wara fom en wärdad uppfofran meddelar, hade anförs trott honom en wigtig beskickning till Jtalien, och det war i Neapel fom herr de Chancy bes fom det sorgbref fom Rosa Betetti hade as dresserat till honom. Sedan den faders och moderlösa flickan fatt Heciors arf under lagens skydd och efter at ba rådfört fig med den advokat, fom herr de Chaney utsett för ar bewafa hans intressen, drog hen sig undan till en liten kammare på gatan du Bag oc) började arbeta med mer ifwer än någonsin. Hennes bohag war inte dyrbart; hennes windskupa war inte ferdeleg rymlig; men hennes möbler, hennes lilla fång, hennes klädespersedlar woro wårdade med den största omjorg. Solen delsade flitigt på uti detta lilla afskilida rum och def warma lif mande strålar lekte få efter fin beqwämlighet uti denna lila wrå, der oskulden hwarje natt lugnt insomnade uti blygsamhetens armar, att Rosa ide skulle bafwa welat utbyta denna luftiga oas mot det mest lyfande rum i det ftols ta hus bon bebodde. Blommor, genom fin wålluft och en wacker domherre samt några leglitser, fom nyss kommit ur boet, genom sitt awitter förtjuste den unga arbeterskans lediga siunder, och bildare omkring henne en liten res publik af lycka, hwari hon war på en gång herrskarinna och siäthällare. Når Rosa Hade