Helsingborgs-Posten – 7 mars 1864, sida 1

— 3 ekrolog öfwer aflidne Häradshöfdins Engzell läses i Landskrona T. följ. wälförtjenta nekrolog. Under loppet af den förflutua delen af detta är har dödligheten inom detta samhälle warit större än wanligt, men flertalet af de bortgång na hafwa tillhört den mognare äldersklassen. förgär e. m. asted härstädes Häradshöfdins gen ifwer Rönnebergs Önsjö och Harjagers Här rabere förenade Domsaga Gusiaf Ephraim Cug. zell efter en 70-årig lefnad. Det wore ej ratt att säga, att den hädangängne war trött af lesmande, ty hågen war liflig och arbetslusten tydtes wara oförminskad, men det torde med jaterhet tunna antagas att det slaganfall, fom ef ter en weckas förlopp afbröt ett werlsamt lif, war framkalladt af öfweransträngning. Härads hösding Engzell Har innehaft förenamnda Dome foga alltsedan 1851 od under hela denna tid warit härstädes dosatt. Wärt samhälle har fås lunda warit i tillfalle att lära känna och uppe statta hans werlliga förtjenstar. Hwad han war vit för de fina och sin närmaste omgifning tan bewittnas af alla fom perfonligen fännt honom, och hwad hans bjertas älsllingar förlorat genom hang bortgång, är lättare att säga, an att Les strifwa. Niängen fettig, fom af honom fått hjelp och under stöd, wålsignar hans minne och sörjer bittert hans frånfälle, oh mången i armodets toja, fom hädanefter tommer att sakna en utedlifwen hjelp, torde snart nog funna giasa hwem som warit den otände wålgöraren. Det är godt och christligt när den högra handen icke räknar hwad den wenstra utstiftar, om eck förs sigtigheten finner fig hafwa släl till aumartuiug, då gifwaren mera rädfrägar sitt hjerta än sina tillgångar. Den aflidnes umgärtgskrets har gjort en förs lust, fom lange tommer att lemna ett tomrum i societetelifwet, emedan ett gästfriare hus oh ett mera företommande wäröfolt än den bas dangångne och hans efterlemnade åldriga mata finnes ej i wertligheten, ty all ostentation ech etikett mäste wita undan för uppriktig wälwilja och hjertlig undfägnad. Hwem lan wäl derföre undra öfwer, att detta dödsfall wäckt ett allmänhare deltagande om att den aflidnes talrika wänner hade hoppats, att ännu ett tiotal af år få lefwa tillsammans med den älftade männen, bwars både fysiska och själetraft ännu förespeglade helsa och fristhet, och fom få midt mar wet, aldrig warit beswårad af sjutdom oc krämpor, sannolikt en följd af ett wertsamt lif och rege banden lesnadsordning. Häradshöfdiug Engzell räfnade många wänner ända från sin Åtademiska bana, der han bland fina kamrater allmänt märderas för sin älskwärda öppenhet, sin owanligt lätta uppfartningsförmåga och den munterhet och fryntlighet, som woro ostiljaktliga från hans bottenärliga wujende. Med god ro fare wi genom det oroliga lifmet, när wi mete, att den gode Hjelparen är med oss, fom aldrig öfwergifwor de lina — fom fastän wägorna swalla och windarue kasta fig, alltid betrygga wär fart och i sinom tid ledsagar oss till den fredliga hamnen. Wår dorigångne wån have en fajt förtröstan tik det godas gifware, och derföre säg Ban till att hans öwerflöd ide blef onyttigt i lifwet och tungt i döden. Han gjorde godt åt dem, fom hans wärd och hjelp dehöfde, han mar nink i fitt sinne och erkände sig wara ett ringa tyg i sin Måstares hand att befrämja hans rike på jorden od hans rättfärdighet bland menniskor. Hwad fom derföre blef öfwer för honom det war hans och det blef mycket och det blef. oförgängligt, och det Heter samwetsfrid, walfignelse och salig förhoppning. — K. W:t har förordnat Kaptenen wid Wendes Artilleriregemente O. Berger att tillswidare wara Å fwerbefälhafware för Gerts Hä rads friw. starpstytteförening, samt f. 7. Fanj. wid S. Sk. Juf. reg., Underlöjtnanten C. HB. Tornberg att tillswidare wara Öfwerbesälhafware sör Norra Fars härads friw. skarpstyttecorps. — Sjuksköterskor. J. Ritbl. läses från Stockholm: Frän därw. diakonissanstalt hafwa till Danmart afrest fyra diakonissoc, i ändamål att mid de dansta sältlafsaretrerna deltaga i mården at de fårane MWtitterfjisare tmenn. fora