Helsingborgs-Posten – 4 mars 1864, sida 3

att nödgas ulbyisa fina stolia drägter, fin bas byloniska lyr, sina flåder af guld och fe, förs dunklade af den skamliga wallustens orena ans da, emot faltighusets grofwa drägt eller beus plockerskans eländiga kofta. Se der en hiftos ria, och en fullkomlig sanufärdig historia om tredjedelen af gelsetterna I Paris. Då Rosa war femton är kunde hon både läsa, skrifwa och räkua, och hennes skicklighet fom linnesommerska war få högt uppskattad af handlanderne, an hon för fina arbeten erhöll högce betraluing än hennes famcater. Hwilken gladje och fröjd för Rosa når hon lemnade sin wulgorarinna hwad hon hade förtjenat för wees kan! Dessa dagar uppstod wanligen följande samta! mellan beskyddarinnan och den beskyddade: Rosa, fade fru Chancy, du behöfwer en ny kladaing, du behöfwer en ny hatt. Och Rosa giorde mwandningar deremot och fade: Nej, mamma, det år du fom behöfwer en ny flåds ning och en hatt; jag kan berga mig utan fom inte wilar mig ute i werlden, fom du. Ar: betsrummet och kyrkan åro de enda ftåtlen jag besofer; men på arbetorummet fäster man fig endalt wid mitt arbete och i kyrkan fer den gos de Guden säkett mer till djupet af min bjerz ta ån på de mer eller mindre dyrbara kläder jag kan bära. Derför mamma lilla fall du lyda din lilla Rosa, fom med få mycken glåds je lvder dig i allt annat Fru de Chancy spjernade emot, od i striden mellan de modere liga omsorgerna å ena sidan och den barnds liga hängifwenheten å den andra räckte fruns dom i flere dagar. Eakan wann stundom fes gern, men Rosa låt benne dyrt köpa den, och gaf endast ejter för fru Chancys önskumgar, når denna lofwar att äfwen köpa Någon Nys tig sak åt fig sjelf den kommande wecan.