Helsingborgs-Posten – 4 mars 1864, sida 2

och palatser, sordom grundlagda af dessa penningewerldens konungar, som under namn af generalförpakture och kronoarrendatorer riktade fig sjelfwa, men också sökte förljufwa sitt tif genom att uppmuntra snillet och fonsten. Uri etlt of dessa hus, stelt oh högtidligt likasom det århundrade som såg det byggas, bodde under fitta månaderna af 1848 en ung sjuttonärig flicka, dogdig och arbafam tid fin namr, lins nesömmerska till fin befattning, Denna unga flicka hette Rosa Belewti. Som namnet nogfamt ger tilfånna tilbörde Rosa Beletti bördsarinokratien; hon bebodde en windsfupa i detta flora hus wid gatan du Bac, således hörde hon ime beler vå något fått till penningearistofratien. Men Rosa Bes letti egde hwad den wife anser wida öNvervår ga pargamemer oc guld; hon hade en fläckfri dygd, ett eremplariskt uppförande, ett förtråffligt hjerta, och, utom allt detta, ett af dessa ansigten, fom ådraga sig allas blickar, fom uns derkufwa hjertan, ett sådant ansigisuttryck som målare sädana fom Rapbael och Poussin en macker dag wid slutet af fin lefnadsbana me der englars ingifwelse skädade. Rosa Beletis ansigtsdrag bade ett wisst slägtwcxke med den sköna Agnes Sorels, hon fom räddade Franke rike, icke sjsom Jeanne dArc med swärdet i band, men med kärlekens och det fina skämtets ide mindre segerrika wapen. Fader oc moderlös från fin spädaste ålder hade Rosa Belaltti hwarken känt sin far eder mor, aknin gswärda arbetare, hwilka pesten has de bortryckt år 1832 med några timmars mels lanrum. Den stackars lilla flickan topp for fas ra att genom en poliekommissaries försorg bli skickad till en of dessa fristäder, som ständ g1f stå öppna för öfwergifna barn, då ett måljde