Helsingborgs-Posten – 29 februari 1864, sida 3

Det år hans soldalet. ESåflorna 27 Ja, föflorna. Dh dem kommenderar han? SIwarje dag från klockan nio iill tio. Ri skämtat, min wan? Tag mig — det år rena janningen. Men — gif nu aft, nu först börjar det egentliga bas taljskådespelet. Jag såg åter dit med stötsta nppmårkjamhet. På dordet stodo tolf par wäl blanlade stöflor i rote och led, bildande twenne fronter, olifa derigenom, ar de i den ena buro sportar, som de andra, hwilka äfwen woro nägot lägte, fafs nade. De besporrade, upplyste Conrad, åro gars derne, Når han endast håller parad, men de för reställa danskarne, när Han gifwer en batalj såsom i dag; den börjas strart. Riktigt. På en gång hade majoren posterat stöflorna i twå träffar midt emot hwarandra. Wändande fig til danffarne skrek han: Mina bröder, hela Skandinavien har fina blidar fästade på eder. Derpå wände Han fig raffi til dem, fom fos dv midt emot, oh ropade: TEyffarne bära fina fporrat inom fig. J skolen wisa det. mSvamåll Framåt Ob nu skulle man fett. Piff, paff, puff! gjorde han med munnen od utbläste ofantliga tökmoln mellan stöflorna, fom han med utomordenilig vehändighet flyttade år hit, än dit. Della räckte icke långe, derpå böjd si ned och framtog ur ett hörn någtn wrka vg remål, fom jag icke steart lunde plucetade bem basom de båra fru