(444. (UV. KJ AAAAk — Utlandet. Danmark. Konungen har till swar på eu adress af tandsthinget hållit följande tal: Min trogna Riksdag! Jag tackar eder för edra yttranden! Jag li tar på eder, på mitt trofasta danska folt. Jag mill stå fast och hålla ut till det yttersta; jag will göra allt för att uppaä en fred, hwarmed Danmark kan wara belätet. Jag will icke upphäfwandet af den bestående politiska förbindelsen mellan konungariket och Slesvig, Jag will wara en fri konung öfwer ett fritt folk: fri är konungen endast när lans det är sjelfständigt, fritt är ett folk endast när det försattningsenliga tillständet bewaras och utwecklas: Jag hoppas till den nädige Guden, att man en gång må funna sätta på min arafwård: Inget hjerta slog mera trofast för Danmark. Gud ware med eder! Dauskta frågan, Det tyckes wara Fraufris kes allwar, att t. ada ut ur sin iafttagande ftällning. Således strifwes till Köln. Zeitung under den 20 Fedruart: Jag meddekar i dag ett mucket betydelsefullt rykte, euligt hwilket Frankrike i danska saken har flutit fig till Gngland, och begge matterua un stå i begrepp att af Österrike oc) Preussen tategoriskt begära förklaringar öfwer deras politik med hänfyn till danffa monartiens integritet. Man tillägger, westmakterna antaga Italiens allians, för att funna föra Foalitionspolitifen mot Tyskland men desto flera medel. Jag djerfwes ej gå i borgen för, att saterna werlligen äro bragta få långt, men faran af en sådan kombination swäfwar öfwer wärt hufwud, sedan Tyskland upptagit Frankrikes få gynnsamma hållning utan ringa ste tillmötesgående. Jag fästar likaledes upps märksamheten på en af Va France offentliggiord artikek La Prusse et le Danemarc, fom leder sitt ursprung från hög fälla. Sedan Krimkriget har ej något liknande skrifwits mot en grannstat. (Nämnde artikel i La France uttalar, att Fraukrike nu fer fig twunget att uppträda med kraft til Danmarks hjelp). — Erligt ett privat bref från Kolding är Tyska inqvarteringen i staden få stark att man är nästan i brist på lefnadsmedel. Tills den 23 hade staden mäst lemna nuturalförplägning, men nämnde dag ansåg kommunalstyrelsen sig ttödsakad att förklara, att staden ej längre kunde lemna flere födoamnen, alldenstund man war ualldeles uttömd. Hwad som nu skulle ste wisste drefskrifwaren ej. Såsom ett exempel på hurn stor bördan är fon anföras, att månget hus bade en ingwartering of 5—6 officerare och oms kring 50 underofficerare och menige.