Helsingborgs-Posten – 29 februari 1864, sida 2

vererat det af honom önskade narbwalshufwudet, Det betingade priset hade han betalt hos om ob Upphångt den med ett ålla for långt orn förfedde stinkande skallen baktill på gates tet, der den finge dojta få länge den mille Tapren Shark erfor detta med glädje. Janan Lillisch hade den begärda waran fårdig till af leverering. kunde han dristigt, ja nästan med Heder, upphäfwa der med honom ingångna fons raftet och enjam inhändiga det utfastade priset. Jörnöjd ankom han till sitt skepp och öfwerlems a e fig tillika med hela fin besätining åt föms en under den sköna, milda, stjernljusa natten. Blost en stackars liten skeppsgorse fatt ensam a däcket ob funderade? a la Tengdahl; men nom fort insomnade äfwen Jan, tiffom de ans dre, Safta, med mufflade åror, stal fig emellertid en hitt bår warsamt fram under MWattunymfs ens afterspegel, och man kläntrade helt wigt upp till galleriet, der den dyrbare skallen hängde. Ljudlöst fom en hiller grep han tag i fit byte och fattade det just wid horuet, för att förfige tigt nedsläppa det i fin egen lilla farkost, — då twå grofwa händer fattade tag i tjufwen och fasthöllo honom, liksom i ert skrufstäd. Uppe gifwande ett rov af förskräckelse, lät han då det tunga hufwudet falla, och fort derefter war det förswunnet i de brusande böljorna. Under wilda eder kallade Shark alle man på däck, hwilka oc helt hastigt infunno fig och med förs wåning räknade de kraftiga flag, med hwilka patronen undfägnade den objudne gästen, — handlanden Tillisch i egen person. Ändiligen blef Shark trött i knytnäfwarne, och Tilisch måfte nolens polens följa med honom ned i fas jintan, der ett wigtigt foutraft dem cmeflan uppe