—— —— Hwarjehbanda. — Bland perfoner, fom bruta spela ofta på lotterier, är den wantron rådande, attman bör fasta sig mid drömmar och wålja sådana fiffers tal fom på ett eller annat sätt blifwit i någon dröm antydda. Med afscende härpå omtalas i en tysk tidning följande: En österritisk omaetsman i Czernowictz i Buchovina, fom endast sällan spelade på lotteri, drömde för sex meckor sedan följande: Han sag tre brinnande hus brede wid hwarandra och öfwer alla, i eld, ett tal. Straxt derefter watnade hm, och då drömmen föreföll honom märfwärdig, upptecknade han tas let i fin plandof, i afsigt att fpela på detjamma på lotteriet. Affärer och till en del mijtroende till lotterijcl hindrade honom dock twå vagar från att utföra fin afsigt. Natlen till tredje dagen drömde han, utt hans aflidna iv: Her trädde in i hans rum och tilltalade honom med följande ord: Broder, försumma vig ej, eljest flyr lyckan ifrån dig, od den lägger jag i din hand. Derwid räckte hon honom en papperslapp, på hwilken han wid efter seende fann samma tal, om hwilket han förut drömt. Nu dröjde han ej länge att spela vå det få ut märfta talet, och på det han skulle wara få myc: fet sätrore, insatte han talet på både IViencrs och Vilneburgerlotteriet. Dragningen skedde, men ingen enda af de drömda siffrorna utfom. Äfwen i Hermanstadter-, Brageroch Vingzerltotterierna hade ingen aj dessa siffror uttome mit. — En ung man, Gynther, som nuder en följd af är i Stockholm fört ett orcgeloundet lif och wid åtskilliga titifällen blijwit omnamnd i fic rahanda förwocklingar, hwilka warit föremäl jör polisundersötningar, har i dessa dagar på gatorna wäckt uppseende genom bwarjehanda fantastiska uppträden. Så gick han häromdagen med hatten i hand omkring Gustaf Wasas itaty på Riodarhustorget, wördnadsfell: helsande på den store konnngens bild, tills en polioivaflapels antydan, att han icke borde förorsaka soltjamliug, förmådde honom att aflägsna sig. n of de sednoste dagarne har han, efter att siere gånger ba fött ondiens hos fonungen, utan att erhålla sådan, iuställt fig tidigt på slottet en morgon och åter begärt audiens. Afwisad med förtlaring, att sonnugen more upptagen, bar han deck handelsewis fått fe H. Maj:ts pere son, hwarwid han underdånigt erbjudit fonune den en medförd qvåften och ett tatfhufwun. Man såg då, att han war sinnesruhbad och af örde honom sasom sadan till wederbörlig bes jandling af låkare. — — ——— — —