skyga fom en skjälhund, skön fom en se och egensinnig fom — en enda dotter Hun bar der på Orfneysdarne wanliga namnet Grätja, men då hennes fader endast nämnde henne wid det danska smefnamnet min fjere pie (min klära flicka), få kallades hon också i hela Lind: nef; endast fjere vie. Alla woro hänryckte af hennes förmögenhet och naturligtwis äfwen af hennes behag, men isynnerhet en ung fiskare, Torben Swendsen, fastän hna egentligen bade föga tillfålle au öfswertyga fig om hennes underbara egenskaper. Wi dära kusten af ön bade han en liten fuga och omkring den 20 får. Hand wänner påstodo, att han äfwen bade en len mager ko; men detta war dock ide klart bewisadt. Sikert war emellertid, att han med fårleksfull omforg wårdade en gåmns mal sjuk mor i fin hydda, od an han, få of: ta det war honom möjligt, for ut i en kajak af ssälhud, hwilken farfot han förstod ant itve ra med nästn fabelaktig djerfbet oh wighet. J följd deraf medförde han ock ofta hwarjebanda byte, då andra ide kunnat erhålla någomiang alls och med förargelic mäste fe huru Torben afyttrade fin sångå åt herr EN rics st i an. Dylika små affärer stöttes wanligtwis af den fjere pien. Denna handel bestod mere ändels i en utbyte af waror. De unga Ke ffrarne afyltrade sädant, fom hafwet beskårt dem: en delsin, en skjäl, en of stormen wille drifwen ung bw al eller haj, samt, om lyckan warit särdeles bewägen, en duktig rod; men om sommaren war det Pun, ägg eller ungar ar alfar, gåss och störte wattenfåglar, fom de us bytte mot andra, för dem mera nödwändiga waror, hwilka herr Ch i iti a n, då han fann det wara mödan wärdt, afyttra mot fpottityfe