wer — åtminstene såsom han sjelf försäkrade. Men Torben handlade mest med pien för fontansa penningar, och kopte derjemte äfven af fadren, dwarwid skarpsvnte iak.tagare trodde sig mårfa. att han blef båättre behandlad ån de andre. Men försökte de göra på samma sätt, få war dottern ånnu nogare ån fadern felt, och en gammal fiskare vttrade en gång helt widffevligt, amn det kanste komme na på eng namn, on man skulle hafwa tyda i lifwet famtibhans del ob wandel, hwarefter twå unga par läto döpa si a nyf dra gosjar till Torben Då utb-: edde fy vå en gång den Hnderräta telsen, ant herr T illl i s chs affärswän, kapten Jack Shark, wore i antågande med fin wälb fama brigg. Detta war ide någon owi.n lilldrageisse, ipv kustfararen Warterwisch meförde städse nya artiklar till ön och satte wanligtwis mycket penningar i omlopp. Dessu om fröjdade fig mannen ät mängden af de gamla tidningar, Hau plågade medföra och fom lemnade stoff till wigrigå debatter Under de långa winterqwållarne. Ål fruntimren utdelade den artige stepparen hoptals planscber ur de tongifwande modejournalerna. Oaktadt das merna vå Orfnevsöarne ide just woro gripna af något ejtethärmningsbegär — måhända is synnerhet derföre att de woro fattiga att fune na följa moderna — få beundrade de dod ide desto mindre på det bögsta drägterna från Lon, don och Paris, och modcplanscherna u Le Le petil Courrier des Dames o. dyl. jour. naler wandrade ur hand i hand. Pien his de dock alltid för fin ett komplett friseremvlar, Grltja betraftade äfwen de s. k. kopparsticken wid ffenet of en tranlampa, fom wisserligen ide röfte så modet, fom man kunnat förmoda, men dock spridde omkring sig ett rödaktigt och