A O————— — 2 Den 26 Fehr. I AUlngdende tyskarnes inbrott i Jutland lemtua de tyska bladen högst orediga underrätielser, Så heter det i nagra tidningar att det är på eget bewåg Wrangel tagit detta sleg, hwilket vwäckt ofwerraskning i breussiska och österritiska tibire terna. Za, ou del gå så langt, att de påsta att Wrangel under försöljandet af en dansk trappstyrfa genom ett rent misstag råkat komma öfwer jutska grånjen. Den officella Mordd. Allg. Zeit. talar emellertid helt öps penhjertigt om saken. Denna Bismarcks organ säger: När det i den danska frägan först har gutt ut på att göra de tysta hertigdömenas ruttigheter gållande och de tyska stormakterna warit nödsafade tillgripa det sista twängsmed. let, friget, stulle det wara en besynnerlig förmodan om detta twångsmedel endast skulle in. skranka sig till hertigdömena. Wi föra krig not Deum int och föra det, icke blott jå länge en enda dansk qwarblifwer på den tysta jorden, ultan salånge tills man i Köpenhamn bar gif wit ejter för wåra billiga fordringar. Ju förr I detta fer, desto b. tirc. UMvensgeitung yttrar helt naivt, att det af tyskarna i Ju-land befatta territoriet mellan Slasoig oh Jntland är ett omtwistadt område, och att man för det första ej ämnar gå widare framät. La France? anser, att genom detta tyskarnas inbrytande i Jutland har danskå frågan inträdt i en ny phaje. Tioniugen anser att den prenssisla polititen allt tydligare härigenom framstar. Om det med Slesvigs odnpation endast warit fraga om en pant för att twinga Danmark att uppfylla fina förbindelser, skulle de öfterrifiska och preussiska resultaterna redan wara tillräqliga oc öfterrifare och preusfare nu stanna för att börja underhandlingar och ordna stridsfrågan på annat fätt än genom wapen. — Deremot häntyder allt ä Prenssens lida på eröfringsplaner och förtlarar tillräckligt herr Bismarcks ballning i hanjeende till den breussista kammaren och Zyffland. Man ton äfwen antaga att Uflerrifes gemensamma upptraådande med Berlinerhofwet stulte hafwa stett fördenskull att man önskade stöd och garanti mot eventnaliteter som kunna uppstå ifrån 3taliens, Ungerns, till och med f. ån Galliziens da. ——