Helsingborgs-Posten – 22 februari 1864, sida 3

det, för att uppiäda tin oc mina syslrars wiltelleort.? Omb Kerryquoich, wåra förfäders stamgods, har han tagit som belöning derfor ! Hade ban wäl bandlat bånte om han ftils lätigande åsett och medgifwit, att en annan slaau det under fig? frågade James. Det år nu en gång för alla regeringena grundsats att bortgifwa de gamla adelsfåtena åt bors gerliqa personer, för an utrota clanwäsendet, hwilft den anser wara hinderligt så wäl för solfets bildning oc utwekling fom för lait dernas eget anscende och oberoende. Mergaretha hade emellertid förbundit Has misys får och derwid uigjufit bittra tårar. Den dystte gubben, hwars inre war fullt af de mest stridiga fänflor, fort stum, med Bo: under, bunden, wid fina fötter, och lefte med Vetis lockat, då hon belt plörsligt reste fig upp op sade: Jag will fåga dig något, far. Är det sannt att Hamish PBihvie mi rår om wårt gods Kerryguoid) ? Ja, mint barn! Men hwarför bar man gifwit honom der? Emedan bans far lewererat spanmål och slagtoostap till konung Georgs arme, och för det att hans son är officer mid dragonerne. Under sådana förhällandea, sade den Lilla flickan lende, frulle jag wilja gifwa ho nom äfwen min syster Margaretha, på det at wi alla Åter måtte funna få fofwa i ordemliga fångar i wåra gamla um Och så btef inom fort äfwen föthällandet. (Slut.)