Helsingborgs-Posten – 19 februari 1864, sida 3

länge, emedan ban ofta åtffölide fin fader långt bort till England, för att köpa och sålja fpans mål och boskap. Nu fom eu lång, mörr tid, under hwilken hennes mors gamla amma, Peggy Mac Ba: nister, och den lilla Betfy wor hennes enda fålls skap. Owissa rykten om wunna eller förlos rade bataljer citfulerade bland tjenstfolket; hon wife dock ide på hwilken sid a hennes fader och broder samt Hamish fäktade; hon wisste icke om de segrat, eller om de woto bland de slagne eller stupade. Peggy sjöng gamla wi sor om blodiga strider och stirrade länge stum på den glimmande askan i spiselu: men ingen fanns, fom funde lemna någon upplysning om sakernas werkliga iillstånd, Annu bittrare händelfer skulle hon dock uppe lefwa. En mörk och regning natt uppwäcktes hon ur fin sömn; bennes far hade kommit hem. J brådskande hast uedpackade han det dyrbas raste af sin egendom i en kista; derfter kastade ban en ryttarkappa öfver arlarne samt ne swepte den lilla gråtande Bersy deri. En gams mal tjenare upplyfte henne fjelf, jom af vädös la skäljde i alla lemmar, framför sig i saneln, och så bar det af i na7t och storm. J hela fyra dagar hade de färdats på detta satt, på obanade stigar öfwer berg ow genom skog, derefter i en otät bår öfwer en stormia fjö, samt slutligen öfwer en bergsklyfta och ofwer en fuktig, isfall trässkmatk in i denna hydda, i hwilken de nu redan tillbragt tvenne wintrar och snart sågo den tredje sommaren flv fin kos. Under tiden hade familjen lefwat utaf affafte ningen af fadrens jagt, alltid knapp od ofta kämpande med den kännbaraste britt. Fadrens dystra lynne tillbakahöll hwarje fråga, Mwars je muntrande samtal, och ökade derigenom både