Helsingborgs-Posten – 19 februari 1864, sida 2

—i—2 CCC—————————— kastar den starfaste farl tid marfen, eler lyster honom hwirflande upp i luften, för an der efter slunga honom mot de angränsande klip. porna eller ned i de fruktanswärda bråddjus pen. De tjodafte tråd aföryter ban fom om De woro swaga rör, oh af frnkian för Def raseri hafwa de få, fom i denna aflägsna wrå af werlden nödgas tillbringa sitt lif, gräft sig boningar i sieljwa marten. Solen sjönk res dan ned wid horisonten, oh hewaes freda strälar förmorkades ytterligare af hår och der uppstigande dimmor, hwilka, höjande fig ur Den sumpiga marken, spöklikt gledo framåt och antogo få många olika genalter, att en få lif lig jantasi, fom Skottarues, län funnat i dem tro fig fe de hjeltewålnader, fom Ossian i fords na tider besjungit. Fergus Mac-Dunwenald is lade med hastiga steg framåt i den en gång bestämda riqmingen och uppnådde, just i det ögonblick mörkrer inbröt, en ljungbewert kulle, fom af ett ftort klippblock skvddades mot wins den. Bounder kröp genast in under et af stenens hörn och började högljudt fålla. Has stigt öppnades inifrån en lucka, fom begags nudes till dörr, och glada, klara röster förs nummos lifsom ur jordens sköle. Fergus ka. stade fig ned på marken, kröp in genom den öppnade luckan och war strar derefter jöjvuns nen. Sedan han efter att hafwa passerat en nå gra alvar lång gång, kommii ir i fin jordfoja, blef han der med den innetligaste kärlef oms famnad af en wader, tioårig flicka, och med ett uttryd af den faderligaste ömhet iryckte mans nen det lockiga hufwudet till sitt bröst, under det hans öga med lika mycken ömhet hwilade på en skön, jungfrulig geftalt, fom stilla och wäntande, stod wid hans sida, tid def fadrer