Helsingborgs-Posten – 19 februari 1864, sida 2

noga åt nordwest, der han slutligen upptäckte en tunn rofpelare, fom till och med en Högs ländares skarpa blid lätt skulle kunnat förbise. Han nickade, liksom lugnad, och gjorde sig just sardig att åter hoppa ned på den kärriga mars fen, hwarwid han sköt den hinderliga, tunga, lagtwåskan något ät sidan, då han plötsligt watseblef ett föremål, fom tocktes ädraga sig hela bans uppmärksamhet. 7YWid den helige Unudreas, mumlade han, der bland buskarna ligger en mössa, fom ingen skräddare wid des sa kuster har sytt. Hår i Nessmuir finnes ins gen annan boning än min, hwilken jag ofta slelf knappt fan hitta reda på; hår forekomma hwarken hjortar eller rådjur, vd ve få orrar, fom förr funnits hår, bar jag mu mart fulls komligt utrotat med min bössa. Någon gångs stig leder ide öfwer mossen; i denna rigining har ännu ingen fot bestigit Loch Nesse klippor. — Hwem kan det alliså wara, fom burit dens ua mösjfa 2 Han underföfte noga laddningen och läset på fin bössa; deretter gick han framåt i en rigtning, hwarigenom han trodde fig funna afståra den förmodade wandraren wägen iill fjön, samt framskred ljudlöst öfwer den öde slätten, sorgfälligt begagnande hwarje buffe till beiädning, Han hade tagit märke på en enbuske, fom swajade för winden, äfwensom vå et af de på slänten kringspridda stora klippblocken. Mellan dessa bäda måste den förmodade fråms lingen hafwa passerat, och de woro alliså den reslige mannens ögonmärke. Med all den förs sigtighet, som en öfwad jägare anwänder, då han smyger fig på det skygga, skarpsinniga nils lebtådet, närmade han fig enbusken, oh kna ppt tiv steg derifran fann han mårke efter en höge ländarsfandal i den mjuka, fukliga mossan.