Förfalskarens dotter. (Forts. fr. n:r 17.) — Och hwad menas härmed? — Dokior, här står förtrollerskan, fom af: wändt från mig min sons hjerta, — behöfwer jag wäl widare orda om för er den oluda, som hotar mitt gråa hufwud? Godt, här är jag! personligen stär jag midt emot mitt olyckliga öde och upprepar det: Theodor får ide gifta fig med denna flicka: han skall ej wåga det eller jag säger det i min sista stund: jag bar ingen fon, tänkande på hwad der står i den heliga skrift: Det år bättre att ega ett fromt barn ån tusende gudlösa, och det är bättre att utan barn dö än att hafwa ogudakriga. — Skulle er fon werkligen bafwa den afsigten? började dokiorn kallt, wen den Uppbrus sande superintendeniskan afbröt honom. — Skulle? Han har icke sagt mig det, men jag wet, att han skall komma — kanske redan är på wäg. 3 hans ögon läste jag hans strid. Och om passionens demon ide drager honom med fig, dufar han under i morgon, och alla hang tankar, alla wägar i denna förhatliga stad leda till henne. Men jag tåäler det ide jag wifer ide från stället förr än flickan jwät wid allt hwad henne är heligt, att ide se bonom, utan öfwergifwa honom, för ewigt öfwergifwa honom. Min förmögenhet will jag uppoffra, göra mig sjelj till tiggerska och henne rit, om hon ännu i dag går, flyr hår ifrån långt långibott, der min fon ej kan träffa henne. Doktor Michaelis sprang upp. Urssänd att