Helsingborgs-Posten – 12 februari 1864, sida 3

mig upplefwa en lugn solnedgång, har Herran skickat mig hårda pröfningar ob hemsökelser. För utt med få ord göra ett begrepp om min olycka, will jag säga er: min son har gäckat mina förhoppningar. Hans hjerta har fästat sig wid en owärdigt föremäl och fär hennes stull glömmer han sin mor, och hwad som är wårre, glömmer fit fall, fin församling, fina åliggänden som prest. Hon suckade djupt. — Kom ui hit endast föt att säga oss detta, fade Michaelis bittert. — Hör mig till flut! Emot min wilja har Theodor i fremmande händer lemnat sitt gu domliga fall, öfwergifwit det hem, der jag föds de och uppfostrade honom. Han for hit med det wansinniga beslutet att aldrig mer Återwåns da till a hembygd. För att bemantla olyckan, gjorde jag mig på gamla dagar resfärdig och fö jde honom hit till denna ohyggliga tummels plats för werldsliga lustar och modern otro. (Forts.)