Helsingborgs-Posten – 12 februari 1864, sida 2

sgämswomrornJag har rättighet att i dag knäböja wid denna graf, men hwad will ni här? Bedja gemensamt med ec wid denna graf, fade pastorn, forwirrad. — Jag bar ej något gemensamt med er, å tertog den andre, och äfwen den fom hwilar härinunder har ej med er att göra. Ni är hår för den döde likasom för den lefwande en förargelse. — Scybylski. — Så ni! ropade denne owilligt. Ni har stiljt er från denne man, från bang barn och hans olycka. Wid Giinihers graf har ni ine ga pligter att uppfylla. En suck framträngde ur Reinholds bröst. Om ni wife, fade han, oh for med handen öfwer den fuftiga pannan. — Herre! fortfor Seybolski. Ni inbillar er wål ati ni år den olycklige? Amanda har mål fränft och öfwergiswit er? En man — hör ni, en man skulle hafwa kämpat emot olyckan, skulle i trot af moder och coasistorium gått dit der den dödes dotter år och såsom en båttre fon bringat fadrens brott i glömska. Så långe ni ej gör det, bar ni ingen råtigher att knäfalla hår och gråta. Jag upprevar det: ingen tåts tighet! Er mor har begagnat fig af mir fwag: het och godmodighet och handlar förrädiski. Prisad ware denna lexa, har jag nu deraf blifwit kall och hård. Begär således ej något medlidande af mig, utan gå. Scybylski, fade presten rörd utan wrede; lätt wore det för mig att här förswara min rätt framför någon annans; men stillheten bår år I mig helig framför något annat. Friwillig: tråder jag derför tillbufa; en gång försonad, hoppas jag ni skall råda mig handen öfwer