nares sida — med en medinnewånarinna i hus set klinkar igenom skalan med den grymmaste konseqwens. Generalen utbröt i ett gapskratt, få hjertligt att tårarna kommo honom i ögonen; gemålen deremot fastade en rasande blick på den stackars Midaelis. Föriråffligt! utropade generalen rats tande. Föriräffligt! bäste doktor — jag fåme mer in med er i fritiken af allt mitt hjerta — fastän den olyckliga pianospelerskan år — min egen dotter. — Kors för tufan! ropade Michaeles. Ursäfta, ers ercellens! jag wisste icke. Ait jag hade en dotter och att endast wibebo huset, afbröt baronen, godmudigt. SHware för har ni också ide förr helsat vå of? för öfrigt, min lärde wån, om ockjå mina nerwer redan äro härdade emot detta nödwändigt ons da, få ffall då ni kommer ej en ton ansläs. — Jag skall befalla mamsell Gåntber att upphöra med fina lectioner, fade bartonessan kallt och reste fig upp. — För all del ide! bad Michaelis. Öfwers fe med mitt barbariffa yttrande. Heter er lås rarinna mamsell Gänther? — Ja, inföll baronessan, ni måtte känna penne, hon år ifrån B. Michaelis reste fig raskt upp och tog ett steg emot dörren. Från B.? ropade han. Gene ralen bejafade det och tillade att denna oms ständighet hade bestämt honom för att antaga henne till lärarinnan för hang dotter. En hel hop sökande hade inställt sig efter annonfering i tidningen. Jbland dem nämnes des Gänther, På min fråga hwarifrån hon war, swarade hon ifrån B. .. Det wådte